Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ach, jag. olycklig jag, som ensam måste lida,
Skal plågan aldrig mer sig skillia från min sida,
EU skall jag ingen tid från plågan blifva skild,
Mitt hopp år ute, och min tröstan är forspild.
Dock nej, mitt hopp begyns, nar Gud mig måst bedröfvar,
Min tröstan stärcker han, när ban min tröstan pröfvar,
Jag kysser riset, och mitt kors jag tåligt drar,
I glädie jag min sorg, i sorg jag glädie har.
O huru kiär hos Gud, den han har under pga,
De, hvilkom alt går väl, de måge sig beklaga,
Men i ett tacksamt lof min klagan bryter sig,
Ach, huru liuft är det, at Herren späker mig.
Åhr 1721.
"Vet dock en storck sin tid, när tiden är förhanden,
Och hit sin resa giör ifrån de södre landen ,
Hur mera bör oss då vår tid i ackt at ta,
Som uti diuren ock ett efterdörae ha.
Mitt hela hiärta gläds, at nu deu tid är inne,
Den tid, som ingen tid lär plåna ur mitt minne,
Då den alsmäcktigste mig fordom vreder var,
Men åter uti nåd sin vrede ändrat har.
Min siäl förglöm då ej, glöm ej det myckna goda,
Som mig är mer bevist, än jag bar tordt förmoda,
Glöm ej at tajcka Gud, den dig ur faran fördt,
Och där du tvifland låg din matta suckar hördt.
Med hvad må jag dig dock, o Herre, vedergiälla,
Mitt biärta vill jag dig till evig lydno ställa,
Jag ser mig åter till min kropp belbregda bli,
Ach vore siälen så från svndsens smitto fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
