Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konst har gyllene bottn
förestält då
herr Christopher Meijer
med
jfr. Dorothea Sophia Staffenburch
sammanvigdes,
som skiedde i Stockholm den 23 Maii 1717.
Konsten, som sitt värde namn,
Medelst flit och lära vunnit,
Då hon först i mödans famn,
Minst det lena silke spunnit,
Blir af ålder aldrig trött,
Aldrig af sin flit förnött.
Tidsens vana, verldsens lopp,
Och de mörka skiftnings öden,
Mången konst ha hunnit opp,
Blifvit den en dryck till döden,
Men af mödans varma fläkt,
Har hon blifvit återväkt.
Konsten ährar alla åhr,
Hvar hon elliest konst kan kallas
Pryder grå och hvita hår,
Med det namn, hon är ej allas,
%y hon aflas af besvär,
Och har bårda dagar kiär.
o
Aldren är hon aldrig tung,
Ungdom heter hon en ähra,
Lika gammal, lika ung,
Kan hon sig och sina nära,
Blott af missbruk är det svik,
Stundom fattig, stundom rik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
