Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byktet till sin lögn och sanning
beskrefvit, vid
högaktad
herr Johan Alms
och
dygd-edla junfruns
jfr. Anna Maria de Lhomels
bröllops-högtid
i Stockholm den 19 Novemb. 1717.
af
J. F.
Set är ej hälften sant, som våre tider liuga,
Och mästedels är lögn, af det de säja sant,
Ty i vår gamla verld ha* folket blit så sluga,
At alt hvad bända skall, det vill de veta grant.
Nu af de gissnings-måhl, som förvetts-siukan väcker,
Sitt utrop rycktet ut i löng och sanning sträcker.
Det rinner hastigt opp, det mognar utan möda,
Som ogräs lika väl i ny ocb nedan trifs,
Utaf sitt egit frö bar det sin växt och föda,
Des lif består i det: det talas ocb det skrifs.
Det tar, där intet är, och hvar det tryter, fyller,
För niugga bänder man förgiäfves det beskyller,
Det finnes svårt som bly, och är dock lätt som fiäder,
Det synes vekt som vax, och är dock bårdt som ben,
Det gies så tungt som järn, och är dock vigt som väder,
Det kiännes skiört som fuösk, och är dock starkt’ som sten;
Ocb at des värkan mot des väsend’ är så stridig,
Det tror en hvar, som i förstånd är något tidig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
