Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förlåt mig min bevärde vän,
Förlåt, iag ber dig en gång än,
At iag din mull besvärar
Med mycket och onödigt ros. ,
Jag vet, iag vittnar sielf därhos,
At do det ej begiärar.
Vill dock med ett ell flere ord,
Ditt stoft, din andelösa jord,
Allenast na begrafva,
Som lärer ock mig minner på,
At jag skall samma vägen gå,
Den väg vi alle hafva.
Jag tänkte icke, at du skull
Så hastigt uti jordens mull
Ditt våsende förändrat,
Dock gaek förut, och hviia dig,
I tankar iag ren reder mig,
Och föllier dit du vandrat.
Din sol går up i evighet,
Och ej af någon nergång vet,
Uti de sälla landen,
O, hvad för ett klar skinand lins
Kringsken det stora himla-hus,
När som du upgafst anden.
Håll säll, fördenskull sälla siäl,
Där du hos Oud mår evigt väl
Och ast högstälskad vorden.
Han lär en så välkommen gäst
Ha länge väntat, som du äst,
En resande från jorden.
Jag vet, det vet jag fram for alt,
Han lär sin änglar ock befalt,
Så grant ditt hvalf bevaka,
At dine sälle ben sin ro
1 kalla grafvens dystra bo
Till dome-dag må smaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
