Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I, som med eftertanka sen,
At solen mister så sitt sken,
At så vårt rike tryckes.
Hvad tycks er, når så går i band,
Syns ej, som ville Gud vårt land,
Jag undrar, hvad er tyckes?
Hiålp, himmel hiålp, ånnu år tid,
Förrn yxen fäller trådet nid,
Hiålp, eiljest är förgiäfves,
Näps stormen, stilla böljans sus
För Svea, som i hafvets brus
Bland bopp och fruktan håfves.
Kan nöden icke nåden be,
Skall hoppet icke bialpen se,
EU’ hur har du beslutit?
Dock slut hvad du besluta må,
Vår tilförsikt den skall ändå
Uplösa, hvad du knutit.
Vi tro, vår Gud, acb, ja vi tro,
At — men jag låter nu bero,
Någ’t måhi dig foreskrifva,
Giör hvad dig täckes med oss giör,
Ty den i dina händer dör,
Kan evigt oskadd blifva.
Så ringen klockor samman nu,
Vi vete, at vi mötas sko
I obeskriflig gamman,
Når Gud med uppbrotts-klockan vil 1
Vår hådanfård oss såja till,
Så ringen klockor samman.
Så länge någon Falk än fins,
Och man till Berg i Sverget mins,
(Hvem kan sig högre önska),
Så skal, tråts tidens rost och erg,
Ånnu gref Gabriel Falkenberg
I evig lager grönska.
XX: 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
