Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nullum magnum ingenium sine aliqua mixtura dementiæ.
Det aldradrygste vishets mått
Har ock sin del i dårskap fått.
Sannades då
N. N.
olyckeligen sin verids vandring ändade och sig villa böljan til
byte offrade åbr 1714.
Den vanart, som vi usle ärfva,
I det vi liuset skåda få,
Förutan den, vi jämt förvärfva,
Den kommer mig, at klaga så:
Det aldradrygste vishets mått
Har ock sin del i dårskap fått.
De, som utaf ett färdigt sinne
Til pricka fatta och forstå,
Så vidt, som nånsin någons minne,
Och vårt förstånd det mäktar gå,
Dem trycker dock förståndets fel,
I svaghet ha vi alle del.
Det vill dess värr med mig besanna
Det sorgse fall min ögon se,
Här måst jag häpen stå och stanna,
Och klaga’t med ett ach och ve:
Hvi är din eld ’i vattnet släckt,
Hvad har din snilles båge bräckt?
Mån du i veriden såleds lefde,
At denne öfverskrift blir din,
Den sitt förstånd för högt uphäfde,
Han drunkna så i konsten sin.
Där kan jag ej, ej heller vill
Dig döma hvarken från ell’ till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
