- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 20. Samlade skrifter af Jacob Frese /
232

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Som snälla fartyg må sin segel snarast fälla,

Så färdas smånings af vårt rikes bästa zir.

Tulpanen ej hos oss mot ogräs gammal blir,
Våbr-rosens ålder vill mot näslans tid ej gälla.

En mann, den åldren pris, och alla dygder heder,

Den flit sitt fullmakts bref i fria konster delt.

Hos hvem ej mer till all fullkomlighet har felt,

Än, at förtidigt han i grafven lägges neder.

Hvad åbren bålla rart, hans rikdom innefattar,

Af mynt ocb målning han ju deras värde tar,

Ett är väl buudra värdt af det hans giömmo spar,
Dock ha ej suckar del i hans qvarlåtna skattar.

Lät verlden visa fram, den konsten högre drifvit,

At skifta vapne-färg och hvar sit ställe gi,

I min’ature lär knapt en annan Brenner bli,

Nej. sanning är hvar prick, och mer än jag har skrifvit.

Hvar tar man större ord, som något mera säja?

En rad af rikt förstånd bord bär i raden stå,

Här bord hans lärda hand sig sielf beskrifva få,

Eli ock för hennes styl den svarta sorgen väja.

Välborne fru, den tröst, som må er ängslan vinna,

Kan min förmögenhet sig intet rosa af,

Min skuld mot eder dygd mig följer till min graf,

Men tröst må I bos Gud och hos er sielfvan finna.

Det vet jag, som I lärd t behärska edra sinnen,

$å lär* så gammalt nytt, en ny antiqvitet,

A t födas ocb at dö, det nyaste jag vet,

Ej dränka er i sorg, hvarmed I intet vinnen.

Besvären icke då den dödas mull med tårar,

Man ju med suckar ej nån återlösa kan,

I qvällien eder sielf och saknen dock er man.

Snärd fogel giör sitt band, ju mer hau bryts, ju svårar.

Han är hos lambet väl, vår verlds fåfängligheter
Han trampar under fot, och gitter åt dera le,

Nu han det äldsta och det nya får bese.

O, salig novitet af Guds antiqviteter!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/20/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free