Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hit, I natur-forfarne, hit,
Men fåfängt, blir tilbaka,
Vår dödas egen konst och flit
Måst bär sig sielf försaka.
Så går det, när ei ödet spar
Vår hydda til at stielpa,
Den åfta androm bulpit bar,
Kan då sig sielf ei bielpa.
Dock, du som detta läs och hör,
Tänck aldrig at jag skrifver,
At döden, hur han väldet för,
Oss altings mäktig blifver.
Nei, annat oss vår sälla vill
Med sitt exempel lära,
När svedan börjad sättia til,
Lät ban sig minst förfära,
Men straxt ban såg bin gambla kom
Och at det ville lida,
Så sökte ban sig läkedom
I Cbristi sår ocb sida.
Föräldrar, hvad för frid ocb tröst
Må jag ehr föresätta,
Som edre sorg-bebundna bröst
Förmåtte bättre lätta.
I klagen, at ebr band ei fått
Hans ögne-låck tiltrycka,
Men som ebr sorgen nära gått,
Så är det mer en lycka.
Ty sinas bortgång vistas vid,
Ett minne åfta väcker,
Som mångens hela lefnads tid
Med ängslan gienomräcker.
Nu tu, som fram om grafven far,
Glömm ei din skylnad giöra,
Och jemte mig benägen var
At denne Önskan föra:
Hans kropp i grafvens kalla sand
En liuflig ro ei sakne,
Ocb glad utur det tysta land
Vid domsens morgon vakne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
