Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mig tycktes då da var bos mig,
At jag då var bos Gud med dig.
Vi taltes vid om mycket godt,
Ocb om Guds barnas arfrelått,
Hvad lycka våre fäder giordt,
Som gått til tysta landen fort.
Nu får du sielf i gladien se
Den tröst du mig har velat te.
Ach, bo skal ändtlig lösa opp
Det bandet mellan siäl ocb kropp,
Som mig så tidt bekymrad giör,
At jag så ofta, ofta dör,
O, at dock Gud bevekte sig
Mig snarlig kalla opp til dig,
Jag skulle menlöst träda fram
För det för oss korssfäste lam,
Och tala om den siäla-frid,
Som du i sorg mig tröstat vid,
Hur du de glödand spiut bar bräkt,
Med hvilka Sathan mig förskräckt.
Vår vänskap skulle bli så stor,
Som jag den en gång blifva tror,
Men nu hvad vil jag säija mer,
När band ocb bufvud luta ner,
När döden mig så innebar,
At intet af mitt alt ar qvar.
Sorgbundne maka, barn ocb släckt,
Jag vet bvad qvabl des saknad väckt,
Men täuck, at ban, som änckians man
De faderlösa föda kan.
Ocb du, som spåtsk ocb trotzig går,
Se bura snart man lags på bår,
I andedrägten, som du drar,
Består det stolta mod du bar.
Hur högt ett liud du från dig gier,
Äst du ett liud ocb intet mer.
O usle mull, o matke-säck,
Hvi yfs du öfver stoft och träck,
Hvart vil du med din styreka fort,
EU1 bar förstånd dig galen giordt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
