Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flyten mine tårar, öpnen ehr, I mine ögons brnnnar,
och låten ett sorgeligit, bittert och bedröfveligit maravatten
utrinna.
Du andelöse kropp, i hvilken tilförene bodde den min
siål så innerligen älskade, om icke de dödelige skott, som
tilforene åre fastnade i mig och de, hvilka vid detta
til-fållet biertat, som ett föresatt måhi hopetals drabba, skulle
försäkra mig om den sållheten, at snart få giöra dig ett
åstundat följe, så vore jag i min sorg ocb ängslan högst
olyckelig; ty nu är den fruchtan, som jag mig förestält,
uppå mig råkad ocb med din död synes jag min egen
sällhet öfverlefvat hafva, men som jag sielf är i stundclig
förväntan af min forlåssning och vet, at vi innan kort i
en outsäjelig glädie ocb härlighet, vår i tiden påbegynte
särnja och enighet i evigheten få fullkomna, så fattar jag
mig i tysthet och tålamod. Emedjertid och innan jag dig,
jordenes skiöte til en förläning upoffrar, utbrister jag ännu
8luteligen i detta bedröfvelige utrop: Ach min broder, måtte
jag dock bafva dödt för dig, min broder, min broder!
Ocb effter det jag for din tro och kiårlek dig ingen
ytterligare tienst och tacksamhet i tiden mera visa kan;
så effterlåt mig, at jag vid din mull, följande graf-vård,
til en åminnelse upreser, hvilken, sedan vi vår aska
sammanblandat, om tin vänskap och tilgifvenhet samt en
rättskaffens broderlig kiärlek för effter*veriden vittna må.
Epitaphium.
Den tid, tå girughet i veriden rådand var
Och dråggen af alt ondt var kastat ut på jorden,
Då tvedrägts-andan frid och sämja söndrat bar,
Och nästan ingen tro var mera funnen vorden,
Den tid fans trohet än i detta ädla bröst,
Men ach, nu är dess ort och rum ej mera funnit,
Ach, at den dyra dygd med honom har försvunnit,
Ty skrifves desse ord til tårar och til tröst:
Han dog den tid, då knapt nån kärlek fans bland bröder,
Ocb kärlek lyste dock som mäst, när ban blef döder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
