Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi föllia med, bvar på sitt sått,
Vårt glada echo klingar,
Ty kiärlek giör oss vågen lätt,
Och trohet skaffar vingar.
Till lycka, på det nya åhr,
Nytt ode vi förbida.
De svärd, som giordt så diupa sår,
Må rostas i sin skida.
Det röda gullets klara glänts
Af de tre dyra cronor,
Hvar af-und biuder spiut och lantz,
Förblinde legioner.
Gud gif vår konung mera godt
Än ovänn ondt vill bota,
Han låte alla deras skott
J egna hiärtan rota.
Så mång och flere glädie dar
Hans mod i motgång fäste,
Som gräs och örter varit har,
Som lius på himlens näste.
När lejonet från Nordens natt
Sin ramars styrkia profvar,
Ej någon bli så styf-sint fatt,
Som honom mer bedröfvar.
Ja, förr må tiden stilla stå,
Med noll sin diupbet mäta,
Än någon tid ell’ ålder må
Kung Garols namn förgäta!
Man skall bans låf med gyllne ord inskära
I hård demant, som aldrig lider men,
Hvars klarbets glantz ej någon rost skall tära,
Men des behag fördunkla solens skien.
Dock, solen må sitt skien alt nyttia få,
Kung Carls beröm det är nog stort ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>