Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Til
assessorskan välborne fru
Sophia Elisabet Brenner,
då dess sinrike och härlige betrachtelser öfver Christi pino
gienom trycket voro utkomne.
Sophia har sig här den bästa dehl utvalt,
Har tänckt, hvad Ghristus sielf o9S lår, at et är nödigt.
Guds rike böre vi ju sökia fram för alt,
Hvad öfrigt skal oss sen tilfalla öfverflödigt.
Jag har med helig båg och vördsam undran hört,
Hur in til Cbristi korss hon full med andakt sutit
Och i så sorglig thon sin harpos stränger rört,
At våta vittnen sig ur mine ögon giutit.
Mitt biärta röres än utaf de tysta slag,
Med hvilka han til sorg all världen med sig biuder,
Det syns hur trofast hon i korsset har behag,
Ty ögat regnar gråt och munnen klagan liuder.
Så måste Helicon i Zion bytter bli,
Ens ungdom utaf flit, af visdom åldren smaka.
Hur arla fika ei de söta honungs>bi,
Som komma jämt och samt med samkad must tilbaka.
Den späda brådd man sedt, de blomster som man rönt,
Då trädet stod i blom och marken i sin gröda,
Ar med så härlig skiörd och frucbt af hösten crönt,
At här naturen sielf syns lik som öfverfiöda.
Välsignad röst, skal det dit sidsta qväde bli?
An önskte man den tid, då lärda svanar höres,
Dock, medan du förut de sölfverhår fått si,
Ar väl at anstalt til den sidsta resan giöres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
