Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofrer en eaviges kamp,
som skiedde vid Viksberg, onder sur-brons curen dem 27 Jonii 1714,
emellan en ekorn och en skogsråt ta, som ekorien i sitt bo des
ungar velat afhånda ocb aro af samtelige brans-giåsterne bägge vid
vågen brede vid hvarannan dode liggiande befnndne.
Möd rar.
t, I, som bafva gått
Med ert foster onder balte,
Och otaligt ondt utstått,
Då det er i vånda stålte,
Se’n en mor, som offrar bär
Lifvet för sitt foster kiär.
Då hon minst det kunde tro,
Någon skull’ des nåste gästa,
Vill tyrannen det bebo.
När giör ovänn ej sitt bästa,
Som af alt vill ågar’ bli?
Af-und måst ej mycket si.
Men ett moder-kiårligt brost,
Som naturen henne gifvit,
Skiönt det ser sig ingen trost,
Har dock tro i bi ar tat skrifvit,
Ocb till strids för sine går;
Ingen ting mot kiårlek står.
Då för en obuden giåst
Bär man oförtänkta rätter,
Värja sig, tycks vara bäst,
Men så lyckas intet båtter,
Än, at hon går lifvet qvitt;
Oskuld doms ocb tryckes titt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
