Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gåfvor pröfva domaren.
Man profvar med en sten, om guld är godt och vigtigt,
Man profvar ock med guld, om hiärtat är upriktigt.
Det är ingen, utan Gud allena bekant, när
verlden skall förgås.
Gud ställer sielf det uhr, som visar sidsta stunden,
Han håller sielf det lod, som mäter denne grunden*
Motgång lär dygd.
Som stiernor aldramäst i mörkret synas klara,
Så lyser dygden ock i motgång, nöd och fara.
De vise äre glade i sin sorg.
Det är dem hälsosamt at de i tårar bada,
Ty då de gråta mäst, fins deras hiertan glada.
Plågan är vår egen giernings lön.
Mitt straff är välförtient, min dårskap jag bekänner,
Ty mig min egen eld min egen ondska bränner.
Döden ändar alt elände.
Jag kan mig väl tillfreds med Herrans villja gifva,
Min jämmers afton skall min glädjes morgon blifva.
Efter döden begyns vår hugnad.
När lifvets kårta dag förvänds i långa natten,
Så får jag dricka tröst af Zions hälso-vatten.
At dö med bopp och frimodighet.
Jag dör med hopp till Gud, tror himlen om det bästa,
Jag dör ock nögd med mig och enad med min nästa.
Ofver sin längtan till himmelen.
Till dig Jerusalem står all min bog och sinne,
Till dig och til min Gud, som konungen där inne.
Ett annat.
Hvar är den nya stad, där lambet bar at råda,
Jag vill des murar se, des härlighet beskåda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
