Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bande herrskap; fordenskuli gaf han ock en sträng
befallning ut till diuren, det, i fall någon af örnens undergifne
dem bände att förekomma, de då ingen af dem skulle
skona, utan på lika sätt våldsammeligen döda.
Undersåtarena böra niuta trygghet under öfverhetens vingar.
I, bvilkas fullmakts bref den bögstes hand har skrifvit,
Tror, till ert folks försvar, är er det välde gifvit.
Elementerne sökte hvar för annan företräde; elden
beviste sin härkomst vara ofvanefter, emedan des låga
altid sväfvade up åt, luften till vitte sig en lika fördel, ty
han sade sig härska under himmelen, vattnet påstod sin
rättighet, efter det fördes af och till i skyarue, jorden,
som altid tålig och föraktad, teg härvid en stund, men brast
omsider ut: Kiäre bröder, en dag lärer giöra oss alla lika.
Säg mig du högfärdige hvad blir vår åtskillnad i grafven?
Om högfärd oss ej lärdt vår vansklighet förgäta,
Så skulle mången ej så stort om Rangen träta.
Giässen gåfvo sig ut för svauor och ehuruväl deras
kårta halsar och elljest slättare utseende rögde dem, mente
de icke desto mindre hafva lärdt svanens seder, efter de
en gång uti siön råkat i deras föllje. Ankan, för hvilken
detta påståendet skiedde, kände dem noga, men sade i en
förstäld enfaldigbet: Ja väl, I stolte foglar, I ären svanorue
i alt ej olike; tagen mig icke till misstycke, om jag ock
frågar eder, hvadan I kommen? De svarade: Vi hafve nyss
varit och afroätt floden. Ankan sade vidare, jag bar hördt
så mycket talas om svanens sång, men än aldrig haft den
lyckan at få höra des läte. Kiäre, lämnen mig den
förmån, at ock få höra eder härliga röst. I det giässen
be-gynte uphöja sin stämma, satte de till med ett ynkeligit
kaklande. Då kunde ankan ej längre döllja sin harm,
utan uppenbart giorde giäck af deras sielftagne myndighet,
säjandes: O hvad skam, nu villja ock giässen beta svanor!
Gif dig aldrig högre ut än du är, på det at ock den
ringare icke må bespotta dig.
Nu vill en hustru fru, en jungfru fröken heta,
Dock, bo för diupt tar till, får rätta titlen veta.
Flugan fastnade i spinnelens garn och undkom
svårligen faran. Vid sol-skienet flög hon åter fram och satte
sig något afsides. Spinuelen sade*. Kiäre, kiäre, hvad
fruktar du, flyg närmare, sätt dig på nätet. Stor tack, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
