Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva felat mot kungliga resolutioner och befallningar.
Ar 1685 utns^nndes han till kammarråd och direktor i
liqvidationskommissionen efter presidenten Claes Fleming
samt 1687 till direktör öfver hela reduktionsverkets
afslu-tande. Tvenne år härefter utnämndes han till
landshof-ding i Stockholms och Upsala län, hvarjemte han
samtidigt upphöjdes till friherre. Vid riksdagen 1693, då
enväldet formligen stadfästades, mottog han
landtmarskalks-stafven, den han förde med aktning och förtroende af
såväl äldre som yngre ståndsmedlemmar. Den 22 Augusti
1695 utnämndes han på en gång till grefve och kungligt
råd. Länge fick han dock icke fägna sig åt lyckan af en
lugnare verksamhet. Hans förra mångartade och oafbrutet
trägna tjensteåligganden hade försvagat hans helsa. Han
afled i Stockholm den 11 Mars 1701, endast 53 år
gammal. Hans stoft hvilar i det grafchor, han i Upsala
Domkyrka för sig och sin familj beredt. Ar 1816 blef han
af Svenska Akademien ihågkommen med en minnespenning
och ett äreminne af F. M. Franzén.
Att grefve OyUenborg varit en man med utmärkta
egenskaper, redigt omdöme och djupa insigter, derom
vittna nogsamt de många olikartade och svåra värf, han
utfört. Också hade han den hugnaden att se sina
för-tjenster erkända och belönade genom nya förtroenden och
utmärkelser. En tidrymd af endast 20 år ligger
emellan den tid, då han, en fattig, ofrälse yngling, inträdde
på tjenstemannabanan, och den tid, då han såsom medlem
af rikets första stånd intog säte i den kungliga
rådkammaren. Denna hastiga befordran och det städse ökade
nådiga förtroende, han af sin konung åtnjöt, väckte
af-und och förtrytelse hos den äldre adeln, hvaraf mindre
fördelaktiga omdömen alstrades rörande Gyllenborgs
redbarhet och fosterländska sinnelag. Man ville beskylla
honom, att vid vissa tillfällen hafva förfarit nog strängt och
skoningslöst; men dylika tillvitelser drabba alltid den, som
blifvit satt att tillämpa hårda beslut, och Gyllenborg utförde
endast hvad konung och ständer åt honom uppdragit,
oegennyttigt, utan skonsamhet, utan anseende till personen.
De många gods, han innehade, skulle väl tyckas bevisa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
