Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årigt vittne, och han understöddes häruti kraftigt af Hopken,
Älstrdmer och Polhem. Genom hans förslag och i
opposition mot Horn och hans anhängare blef fred sluten med
Algier 1730, hvarigenom Sverige erhöll fri segelfart på
Medelhafvet, och ett ostindiskt kompani oktrojerades året
derpå.
Ehuru grefve Hom varit den förpämste befordraren
af såväl Ulrika Eleonoras som Fredrik 1:8 upphöjande på
thronen, var han likväl aldrig älskad af någondera,
emedan han på samma gång alltför mycket begränsat
konunga-magten. I följe af sina holsteinska sympathier var icke
heller Gyllenborg väl liden af drottningen, hvaremot
konungen började allt mer och mer närma sig honom. Mycket
bidrog härtill, att Gyllenborg, vid i rådkammaren
förekommande tvister, merändels biträdde monarkens mening,
der-vid han hördes yttra, att rådet borde lyda, men ej regera.
Hom fortfor sålunda att föra riksrodret, under det
Gyllenborg i politiken förhöll sig neutral. Med det kraftiga stöd,
Gyllenborg erhållit i konungen, uppträdde han dock snart
såsom en verklig partichef med ständigt växande anseende.
Gyllenborg hade alltid varit tillgifven de kejserliga
hof-ven, eller det österrikiskt-ryska förbundet, hvaremot Hom
hyllat det hannoverska eller engelskt-fransyska, intill
riksdagen 1734, då han fann skäl öfvergå, derföre att
Frankrike ville inblanda Sverige i den polska successionstvisten.
Nu fann Gyllenborg äfven skäl att kasta om och i stället
sluta sig till det fransyska systemet. Till denna
förändring bidrog också mycket den omständigheten att rysk©
ministern Bestuckefs sekreterare i Stockholm nyss förut
rymt öfver till franska sändebudet, grefve Castefa, med
åtskilliga bref och papper, hvilkas meddelande kunde blifva
farligt för Gyllenborg och hans vänner. Sednast den 11
Oktober hade han talat emot den af Frankrike begärda
hjelpsändningen till Polen; den 22 i samma månad hade
han redan ändrat tanke och talade för densamma. Med
honom förenade sig dåvarande* landtmarskalken,
generalmajoren grefve Ch. Em. Lewenhaupt, som hittills varit Homs
anhängare, äfvensom ett stort antal officerare, hvilka
byggde stora personliga förhoppningar på ett blifvande krig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
