Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrkt forbund med Ryssland och hindrat forband med
Frankrike, hvarigenom de beskylldes att hafva handlat
emot bestämda föreskrifter. Häraf uppkommo de
häftigaste strider, hvaribland det bekanta uppträdet p&
riddar-huset, då partierna med dragna värjor mötte hvarandra.
Dessa oroligheter slutade dock snart, sedan de anklagade
riksråderna sjelfva begärt sina afsked. Sedan äfven den
underrättelsen ingått, att major Sinclair blifvit af ryska
spioner mördad, tillväxte hatet mot Ryssland ännu mer.
Ett förhastadt krig med denna magt blef följden och
beslöts på riksdagen 1740. Den olyckliga utgången deraf
efter slaget vid Wilmarstrand har man velat lägga
Gyllenborg och det rådande partiet till last. Kriget i sig sjelft, har
man anmärkt, var dock icke något fel, men beslöts för sent,
då konjunkturen redan var förbi, och man både före den
revolution, som satte Elisabeth på thronen, och under sjelfva
kriget lät bedraga sig af denna prinsessas löften.
Vanäran, om än icke olyckorna, hade åtminstone kunnat
undvikas, om befalhafvarne visat mindre oskicklighet och
feghet. Största delen af dessa missöden torde emedlertid
mindre böra tillskrifvas någon enskild, än det förvända
regeringssättet och deraf följande oredor, samt lamhet och
osammanhang i alla planer. Gyllenborg var måhända icke
så stor statsman som Hom, men det torde icke vara fullt
rättvist att tillerkänna honom endast “medelmåttiga
talenter*. “Att hattpartiet, med Gyllenborg i spetsen, oaktadt
ett så olyckligt och nesligt krig, likväl segrande behöll
sig, bevisar jemväl ingen ringa skicklighet*
Till riksdag sammankallades ständerna åter 1743, då
befalhafvarne i det sednaste kriget, Lewenhaupt och
Budden-broek, för den allmänna rösten offrades på stupstocken.
Den vigtigaste frågan härefter blef val af ny thronföljare.
Kandidaterna voro icke mindre än fyra, oberäknad
hertigen Carl Peter Ulrik af’Holstein (son af hertig Carl
Fredrik och kejsarinnans syster), hvilken först blef vald, men
afsade sig förtroendet, emedan han nyss förut blifvit
utsedd till thronarfvinge i Ryssland. Kejsarinnan
rekommenderade i stället sin andra systersson, hertig Adolf
Fredrik af Holstein. Hattarna önskade sig prins Christian af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
