Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birkenfeld; England arbetade for konungens brorsson, prins
Fredrik af Hessen-Cassel, och bondeståndet utsåg prins
Fredrik af Danmark, hvari åfven borgare och
prestestån-det instämde, så vida de ej sågo sig nödsakade att rätta
sig efter ryska kejsarinnans vilja, för att vinna en
för-monlig fred. Så snart Danskarne erhållit kännedom
härom, sökte de genom emissarier förmå svenska allmogen
till uppror. Detta lyckades dem ock med Dalkarlarne,
som voro missnöjda med det sista kriget, der deras
regi-menten så olyckligt omkommit De samlades i hopar och
bildade snart en styrka af omkring 5000 man, som under
anförande af bruksbokhållaren Schedin, den de utnämnt till
sin “general intågade i Stockholm. De ville ej blott
ge-nomdrifva danska prinsens val till thronföljare, de ville
äfven utkräfva en blodig hämnd öfver dem, som tillrådt
kriget och varit orsaken till landets olyckor. Den
förnämsta af dessa ansågo de vara grefve Gyllenborg, Många
af hans olyckskamrater, som trodde sig vara hotade, reste
hufvudstupa från staden för att undgå faran, men han
stannade ej allenast qvar, utan trädde oförfärad in bland
de upproriske och föreställde dem deras villfarelser med
sådana ord, att de sänkte sina mot honom riktade vapen.
Dalkarlarna ville dock icke godvilligt vandra hem; de
måste fördrifvas med våld, och deras general miste hufvudet.
Efter detta tumult valdes i alla fyra stånden Adolf Fredrik
till thronföljare, och i Abo afslöts fred med Ryssland den
7 Juli 1743, då Sverige med uppoffring af en sträcka
land återfick Finland. Missnöjde med det skedda
thron-följarevalet, började väl Danskarne rusta sig till anfall;
men då de sågo starka motrustningar och tillika
hjelpsänd-ningar från Ryssland, nedlade de sina vapen, hvarefter
Sverige åter kom i vänligt förhållande till sina grannar.
En långvarig sjuklighet bebådade, att grefve
Gyllenborg snart skulle lemna den skådeplats, der han spelat en
så märkvärdig rol. Då ständerna åter kallades till ny
riksdag 1746, var han så sjuk, att han ej kunde deltaga
i förhandlingarna. Hans sista stund, förebådad af svåra
dödsplågor, inträffade den 9 December 1746. Hans lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
