Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Wollimhaus (Gyllenborg)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rönas alt fort hvar tima och stundh, hvart blinckande ögn-
bleck.
Ty alt hvadh som helst haar lijf, haar lefnat och ånga,
Som både maakliga smyger, kryper och svefvar och flyger,
Gifvit är alt i min väldiga macht aff den högsta regenten,
Alt sedan denna här velfda boningen lågh uthi vagga.
Menniskian och, som ähr Gudz lifliga afsatte belät,
Måst och vidh mitt budh framtee sigh lydigh och hörsam;
Dett haar hon for sin ymnuge rootz fast faslige odäd,
Som hon begieck, af Hin onda så snöpliga lockat och
äggiat.
Sij, medh dylika väldh’ ähr iagh än fulkomliga väpnat,
Skiuter och sargar och dempar i marek alt fort uthan up-
skoff,
Förande mån g’ stor hiemmer i hiertat och ängslan i bröstet,
Alt oachtandes böner och bedzlan sampt diupesta knäbuckt,
Jemte de rinnande, strömande tårar och poffande puster,
Uthan far fort som en brusande fors, som en ijlande
hvirfvel,
Intet vårdandes om ädel ätt och ypperste härkomst:
Rycker så snart bort den, som ähr födder af Kongliga
blode,
Som den födes af solkugan art, af grofva föräldrar;
Rycker så snart bort den, som ähr af dygdiga snille,
Som den, som ähr i seder en tylp, en ohöflader holker;
Låther och gåå i roo mångh’ halstarigh’ olydige siälar,
The mottsträfviga kynnen, ohörsamheetz alster och afqvem,
Som i laster och missdäd alt fort genvördliga leffva;
Röfvar och hasteligh bort spackfärdiga, sedigh’ och fromma,
Som en glupande ulff the menlöse däggiande lamben.
Ey heller vårdar iagh om stora kostbare präcktiga håfvor,
Heller uthvert^s prackt, stort ståt och prunekande dräckter,
Ey heller om välskapader Kropp uthi blomstrande åhren,
Jemte och miölckblodh-färgader Hy medh blysande kinner,
Som gåår öfver i fägringh de lysandhe roser och lillior.
Rätt så snart vifvar aff den frodiga, q vicka och fagra,
Som den, som ähr medh tusende rynekior och skrynekior
å Anne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
