Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Wollimhaus (Leyonstedt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På buskar och på löoff, på hasselqvistar veek’,
På skiöra mirten trää, på biörkar och på eek,
Som stedz erqvickte sigh af mårgonrådnans dråppar
Midt uthi Floræ Land och sööt-väl-luktand’ knoppar.
Des sömne-låckand’ nääff, des nätt isprängde duun,
Med marghand’ färgor prydd, des vingar och des fiun
Fornögde mig så högt att jag fick lust till fånga
Och altså bättre see dhe edla foglar många.
Ty virkad’ iag ihoop små lius-grön silkes näät,
Min’ doner spitzad’ uth alt efiter deras fiät
Migh troligt stodh’ och bij dhe altför-raske skalkar:
Jagh menar mina två all foglesnäriand’ falkar.
Så var mig inthe svårt att fånga i gemeen
Dhe foglar, som jag sågh; dhe gofF sig hvar och een,
Dhe voro mig till tienst. Men mig var nog dem skåda,
Inhempta des natur, seen med min’ Händer båda
Jagh skot dem bort sin koos, lät flyga hijt och dijt,
Hvar dhe helst ville siälfF: dett var alleen min nijt
Att så fåå lura dem; där i bestod mitt noije,
Mitt besta tidfordriff, ey utan lust och löije.
Men akter huru sist dett sig all så begaaff,
Att fogelfänget mitt ey bettre lopp migh aff
Än iag siälff fångat bleef: Ty, medan iagh fordrifver
Min tid på sagde sätt, een duffva valfc’ iag bliffver
Uthi en lorffvig lönn, en duffva, i hvars nampn
Författat ähr all dygd och derfor’ intet kan
Beskrivas väl af mig; den dufvan, när iag tänkte
Att bringa i mitt våll, sigh siälf han till mig länkte,
Flög up uthi mitt skiöt och satt sig i min fampn,
Greep stånd uppå mitt knää, tog maat utaf min hand;
Och så bland tusend fleer han mächtig blijr alleena
Beveka mig där till att honom ey förmeena
Stedz blifva hoos mig qvar och med mig sammanboo
Uthi mitt tiäll med frid, i hiärtans lust och roo.
Uthi vår’ kroppar två skall finnas alla dagar
Een Eenfold-dubbel-siäl, den begge vehl behagar.
Min hand, min hvijta arm skall bli hans örnegåht;
I glädie och i nöd ska vij stedz iÖllias åth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
