Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Wollimhaus (Leyonstedt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örnar och Tranor stämde med in, Slaghökar och Kårpar
Skårrade hissligen til, at det gnislad’ i Tänder och öron.
Skumoge, lafvoge, mossuge Trää, uthaf ödlor förtärde,
Rutnade, skyhÖge, gamble, heel bare, torreste Tallar
Höttes, hvarest man gick, och syntes ey Lijfvet bespara.
Den som har något förstånd, icke är alt för fyrkant i
Skallen,
Kan väl siälf märkia här aff grant nogh, ia, slutligen
döma,
Med hvad för Tanckar och Sinn Atalania nu detta beskådde.
Intet hon tordes ståå still för de väsk-löse, murknade
Tallar,
Intet hon diärfdes gåå fram för dhe faslige Diuren, hon
* hörde,
Qvaldes så uthaf oroligan Hugh, icke såg något medel,
Huru hon skulle kun’ leeta sig uth aff dhe villande Stijgar,
Länkte sig hijt, strax tijt aff åtskilliger svårmodig tvijkand’,
Märker ey, hvad som värst, hvad bäst vore, finner hon
intet.
Ynkelig var til at see, huru då dhe Blysande Kinder,
Miölk-bl od-fergader hyy, som vijda narcisser och Rooser
Jempte Lustbringande Blomster och Grääs aldels öffver-
träffvar,
Tynnade småningom aff och miste sin lijflige färga.
Munnen, förr Röder som blod, bleff bleker som hviteste
Linne,
Ögonens Hiert-genom-tränglige skeen forskemdes aff tårar.
Aldri troor iag och, Vulcan, at du med din hamrande
Slägga
Mera kan dängi’ eller slåå, än som Hiertat i Bröstet på
henne
Pickade, klappade, bultad’ och flög uthi bäffvande fruchtan.
Henderna, hvijte som Snöo, uthaf ängzla hon vreed, så
dhe rånnad’,
Lijka som Hafven dhe färgas aff röde närliggande
Sandberg,
När såsom sqvalande Regn faller nijd utaf kåhl-svarte
målnen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
