- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
43

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Wollimhaus (Leyonstedt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty & all rum uthan upskåf vigliga snärdes och faltes.

Der var buller och dher var gny, dher sorlas och ållas:
Rakade munkar tillika med mång’ skeenhelige nunnor
Vore i speelet med, de giordes dher ynkliga siukaj;
Gubbarna gråå forskontes dher ey sampt skrynckiote

gummor,

Uthan tandes uthi dhe förr uthslocknade flammer;

Gossar och gloopar funnes ibland sampt fäntor och flickor,
Började hyggias ihoop och täckliga see på hvar annan;
Ynglingar tendes der an, som en eldh han fånger i

fnöske;

# Junfruers bröst thet brinner i miugg, som glöd under

aska.

Medan iag detta alleen med högsta förundran åskodar,

Sij, tå tog Astrild fram uthaf sitt koger en skiäckta,

Som var skarpper och hvas, dhes udd med gulle beslagen;
Den skiöt han uth och träffa’ Palæmon mitt uthi hiertat,
Een förståndiger heerde bland oss, väll kiänd uthaf allom,
Som häär beeta och boo, till sin åhr hvart ung eller

åldrig;

Fast han än arla och seent sin hogtalskade Phyllida

sorgde,

Blef dock hans hierta eldat och tändt af odrifflige
Flammer,

Kunde ingalund’ gifva sig till någon roo eller lijsa,

Förr än han skulle få leeta sig uth en vän och en maka,
Som kunde vara honom till tröst, till hugnat och glädie.
Här stodh Juno uthi stoor pracht med skinande tärnor,
Smyckiat i perlor och gulld, sampt gnistrad’ i dyrbara

Stenar,

Rike på silfver och guld sampt alskiöns kostbare håfvor.
Ther var och Venus sielf med sin hoop, sit liufliga follie,
Hvilkas ferga vijd miölck och blod kunde rättliga liknas,
Mysand’ å munne, med lekande lather och blysande kinder.
Tridie var Pallas dygd, gudinnones artige döttrar,

Täcke och käcke af lynde och mod, fast liuflig’ och sköne,
Krönte med idel dygd, med dygdennes dyrbare håfvor.
Straxt af denna här hoop blef han bevekter och lockad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free