Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Veet sig i sin motgång skicka
Städze nögder med sin Lott,
Går sin verid hehl tyst och stilla,
Hatar arghet, lögn och flard,
Talar dock om ingen illa,
Låmnar hvar, det han år värd.
Men hur kommer, att vij prijsa
Nu så litet vett och dygd
Och forackta så de vijsa,
Att man det måst’ see med hlygd?
Jo, hår ingen klokhet ratar,
Som har något lårdt och sedt;
Hela veriden klokhet hatan
Veriden måst’ ha litet vett
Den nu artigst vara skattas,
Som kan mast åt andra lee;
Når som vijshet för dem fattas,
Måste ovett nöije gie.
Skrym tan sig for trohet ståller,
Arghet trycker vijshet nehr,
Gullet mehr än klokhet galler,
Uppå flijt ey mången sehr.
De, som löpa kring och buga,
Siinka hijt och tijt hvar dag,
Uppå andra sqvallra, liuga,
Äro nu måst till behag.
Ungdom ammas opp i låttia,
Födas opp till lust och svek,
Nöter all sin tijd i flättia,
Uti vällust, lust och leek.
Är det någon bland de unga,
Som sig grijper an och lär,
Blir det fächta, dansa, siunga,
Något språk, som gängse år.
Sehn är han hehl snäll och färdig,
Skicklig till det största värf,
Mehr ån alt sig håller värdig
Och sig vijser stålt och dierf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
