Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunna seija, nar man sporde,
Hvem som skapat veriden full?
Huru villia vij uthgrunda
Himla ting och Gudz Ailmackt,
Säija, Gud ey gifva kunde,
Hvad han sielfver intet haft ?
Det är nog, att vij befinna
Utaf veriden, som vij see,
Af oss sielfve ock vårt sinnd*,
Att alt haft begynnelse.
Ja, när vij till Himlen häfva
Våra ögons lilla lius,
Af förundran vij strax bäfva
öfver ett så präcktigt Huus.
All des bygnad, skick och prydnadt
Yijser en omätlig macht,
Som har alt i så stoor lydnadt
Och i så stoor ordning bracht.
Yerldens kretz består af kråppar;
Kråppars ålder har sitt måhl:
Hårda stenar tärs af dråppar,
Råst fortårer järn och ståhL
Wij der af ju nogsamt höra,
Att en slump har intet giordt:
Det sig sielf ey kunnat röra,
Blijr i samma skick och ort.
Gå vij till den ädla gnista,
Som oss alt vårt värde gier,
Yill af glädie hiertat brista:
Man Gudz största under seer.
Ty vår siähl hon nogsamt priisar,
Att en mächtig Gud är till;
Hvad är det, förnuftet vijsar,
Och som täncker hvad det vill?
Skall man det väl kalla töra
Någon tunn och flychtig blod,
Några lufter, hvilka röra .
Hiernan, sinnet, hug och mod?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
