Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man måst’ ey så vilse fara:
Huru tunn som bloden är,
Måste blod en kråpp dock vara;
Kroppen aldrig täncka lär.
Kroppen måst’ alt för oss ställa:
örat emot liudet tar,
Men kan ingen mening fälla
Eller säija, hvad det var;
Ögat och, fast än så tyckes,
Ey om färgor dömma kan.
Mycket i vår hierna tryckes;
Siälen tar det sedan an
Och i sina tanckar skådar,
Dömmer det hon för sig får;
Munnen sehn för andra bådar,
Huru som hon det förstår.
Men det vore sielf att leta
Opp sin egen blygd och skam,
Om vår siäl skull’ intet veta
Mehr, än kroppen fÖrer fram;
Om hon intet kunde bringa
Af s:g sielf nå’n värkans kraft,
Vore all den förmån ringa,
Som förnuft för bestar haft.
Men, fast kropp och siählen binnes
Af ett band till dödedar,
Många värck hoos siählen finnes,
Som hon i sig sielfver har,
Hvilka henne ey beröfva
Någon dödzens våld och mackt,
Och des rätta väsend’ pröfva
Med des uhrsprungz stora kraft.
Ty hvad är att kunna skilja,
När man giordt ondt eller vähl,
Hafva tanckar, samvetz vilja?
Det måst’ vara ju en siähl.
Ja, hvad mehr: att kunna täncka
På en Gud, som evig är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>