- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
80

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty fast Gudz vredes eld har största sorg och ängzlan
Uptändt i Svea Land, eij skonat Barnens bröst
Och uthi högsta nöd tyckts nekat oss all tröst,

Då Kiksens ungdom var bortförd i band och fängzlan;

Då Himlens grymhetz svärd, bestänkt med Svenskas blod,
I högsta hugget var uplyft at alt förgiöra;

Då hunger, krig och pest begynt at alt förstöra,

Och största undergång för allas Ögon stod;

Då Sverges Stora Kung och alla tiders ähra,

Den hela Jordens Cretz i evig vördnat bär,

Den Gud och älskar sielf, och dygdens Foster är,

Har måst för våra skuld Gudz straff och plågor bära,

Har måst umgälla det, som Sverje syndat har,

Måst lämna Land och Folk, som Gud sielf ville plåga
Och intet meer var värdt en så Stor Kung at åga,

Den Gud på Jorden satt sin Kyrckia til försvar:

Då kommer Gud, som har sin Smordas hierta pröfvat
Och funnit det så nögt med Gudz behag och skick,

Så glatt och oförskräckt, at intet ögnablick
Uthi så många åhr har Honom giort bedröfvat:

Så at det verlden förr med undran sedt uppå,

Det glömmer hon nu bort och häpnar vid at höra,

At ingen motgång kan Hans stora Hierta röra,

Men at Han ensam kan bland Turkar alt förmå.

Ja, när som Himlens Gud och Evighetens Fader
Fant äntlig vara tijd med straff at höra opp,

Fant tijd at löna sielf sin Smordas tro och hopp,

At skicka Sverje frögd och giöra hvar Man glader,

Då kom en näfva Folk af Gudz tilskyndan fram
Uhr Sverje til at slåss mot en otalig skara;

Men Gud och ville sielf med dem i striden vara
At störta list och flärd til afgrundz blygd och skam.

Ett troget Kungens Råd, en tapper Sverjes Hielte
Med Gudz och Jesu Hielp de Svenska förde an:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free