Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starckt..................lära hädan effter brakas i Råttfällor i
stället for............Huru ängzliga äro icke sådanne tilfällen,
och huru farliga äro icke sådanne tilbud? Och huru många
lära icke gå så modstulna som............och så flata som . .
... . ? Vom Vavez voulu, Monsieur BoUeau, vom Vauvez voidu!
Jag vill nu intet mera inlåta mig med dig uti några discourser,
effter du är så tvetydig och så bakslug; utan nu vil jag vända
mig til Ehr, mina diupsinniga och uplyste läsare och
läsarinnor, och begiära Ert gunstiga utlåtande. Fruntimbren
lära intet sielfva påstå någon sådan förmån for Manfolcken,
hvilcka måste igenom största flijt, vaksamhet och besvär
förvärfva sig sina vettenskaper. Men Fruntimbren behöfva
intet sådant gräl: deras naturliga qvicka och penetrenta
förstånd, deras Dygder och meriter äro så lysande och så
uppenbara för hela Värden, at sielfva afvunden måste giöra
dem all justice. Dock likväl, när man besinnar, huru
vårdz-löst och obetäncksamt så den ena som den andra, så af
Man-8om Qvinkionet, hafva understundom handterat det
förbigångna, och med hvad tröghet och försummelse, eller med
hvad hastighet och öfverilande man offta sköter det
närvarande, och huru okunnoga och ovissa vij äro om de
til-kommande tider; När£man besinnar, huru oförmögna vij
äro til at styra och tvinga våre egna passioner ock
begiä-relser; Men huru noga vij väga andras svagheter, huru
envisa och enständiga vi äro uti yåra förutfattade meningar
och offta ogrundade inbildningar; Men der emot huru snara
och hastiga vij äro at dömma, corrigera och förackta
andras tanckar och arbeten; Med et ord at säija, huru ovissa,
osäkra och ofullkombliga våra vettenskaper äro, och, i föllje
deraf, huru oundvikeligit det är för oss at fela; Så, är det icke
bättre för oss at tilstå, at sådanne fel äro naturliga, dem
vi intet kunna undfly, än at skryta af en inbillad
fulkomb-lighet, den våra egna giärningar öfvertyga oss, at vij intet
kunna äga? Är det någon menniskia under Solen, hvilcken
hafver den minsta blygsama efftertancka, som kan säija, at
han aldrig har ångrat någon ting, det han giort? Så snart
man ångrar något, så är det ett tecken, at man sielf finner,
det man intet har giort rätt; och det, som intet är rätt giort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
