- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
105

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

måste oundvikeligen vara emot ett sundt förnuflfc. De
ädlaste Dygder hafva sina största frestelser. En Gudfrucktig
kan snart blifva Bigott En tapper hielte kan blifva
öfver-dådig. En rättrådig kan blifva alt för Sträng och
sam-vetzlös. En from kan blifva alt för god; Och, som
Italienarn säijer, så god, at han duger til ingen ting. En
frikostig kan blifva en slösare. En öpenhiertad kan blifva
oforsicktig, och en försicktig kan blifva misstrogen; Med
tusendfalt flere svagheter, som finnas uti de präcktiga
Dygdens Våningar. Hvad vill man då tala om alla odygder,
som äro medfödde och nästan oundvikelige för mycket folck,
hvilcka hvar och en på sitt sätt fölljer, alt som des
passion dominante tager Betzlet med Tänderna. Naturen har
så starkt öfvervälde öfver Menniskan, så at det heter:
Na-turam furca expellas, tamen usque recurrit. Man må inskräncka
de naturliga Begiärelserna, huru man vil, så söka de dock
sina förborgade, om icke uppenbarliga utlåpp. Derföre,
mina förnufitiga Läsare och Läsarinnor, vägen alt sådant
med betäncki&nde på en ricktig Vicktskål, huru ädelsinte
och huru fulkombliga J ock ären, så lären i dock finna, at
J hafven någon svaghet, den ena mer, en annan mindre,
som Poeten säijer. Derföre lysa intet Edra kundbara
Dygder och oförnekneliga förmåner desto mindre, och derföre
blifver intet Edert lof och beröm förminskat, at man säijer,
det J ären också Menniskior, fy no$ Homines, hvilcka måste
tilstå, at de dageligen och stundeligen förse sig uti
hvarje-handa tilfällen och veta intet sielfva, huru offta de fela.
Men en tilstådd svaghet är en stor vishet, och deremot en
inbillad sielfklokhet är den största galenskapen, som föder
af sig otaliga flere dårheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free