Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju mera som en eld blir tryckt och sig fördöljer,
Ju större lågan blir, som uppå röken följer:
Ty elden söker luft, och, då han brister ut,
Med eld han på sin eld giör ett bedröfligt slut
Neka enständigt för det, du har giort,
Så blifver deti icke så lättelig sport
Ty den, som bekiänner, han dömer sitt brått:
Ei nekas kan Straffet, då alt är tilstått
, Men Himmelens HERre, som. redan tig dömt,
Skall bringa i liuset det, mörckret har giomt.
Det Eviga straffet, som följer Guds bud,
Den ei kan undvika, som liuger för Gud.
En gnista kan snart tända den Låga,
Som intet står at dämpas med kraft:
Hiertat, som sielf sig älskar at plåga»
Har til at frälsa sig ingen macht
Ty den, som brinner och det ej känner
Och ej ser Elden, sora han uptändt,
Får försent veta, at elden bränner,
När som til aska hiertat är brändt
Går Sohlen bort, blir mörkt och kalt:
Där dygden viker, viker alt.
Säll den, som intet täncker på,
Hvad intet kan till ändra stå!
Det må ei blifva mehra kiärt,
Soip pi ;äy mebr at älskas värdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
