- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
147

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försichtighet, som brachte min pickhågade ålderstigne
friare at for brolloppet testamentera mig alla sina rikedo
mar, hvilcka, oss emellan sagt, min Engel, äro mycket
ansenlige.

Fröken Sophia.

Så at nu min kiåra Fru Lotta år, kort sagt, en ung,
skion och rik Enkia. Lyckeliga omständigheter min san!

Fru Lotta.

Min hiertans Fiken, den är lycklig, som tror sig
vara så. (Suckar.) Men är det icke sant, at jag måste hafya
sedt din bror, förr än jag vart gift?

Fröken Sophia.

Vi vore grannar på landet; våra Föräldrars vänskap
giorde, at vi, deras barn, vore och snart sagt altid tilhopa.
Jag var så lycklig at bestandigt få niuta denna formonen
och at dymedelst förvärfva mig dit förtroende, min Lotta,
som tvärt emot dessa tiders vahna i alla ombyten varit
uprichtig och beständig; men min bror Stadig var måsta
tiden vid Academien; dock ökade han då och då vårt
lila Sällskap. Sedan började han sin resa utom lands; men,
som min Far, som var hans Styf-Far, hastigt dog,
nödgades han skynda sig hem och har alt sedan uppehållit sig
hår i Stockholm, at afvachta en hoper fortreteliga, oss
gemensamt angående processer, som gemenligen äro det
säkraste arfvet, barnen få efter deras Föräldrar. Men, om jag
icke bedrar mig, så hade han den lyckan at se dig, min
Engel, hår om dagen uti mitt Logemente.

F ru Lotta.

Du hade så stort sällskap den gången, jag drögde så
kort tid qvar, är och gemenligen så litet curieuse at
efterfråga, hvem den eller den är, at jag, min san, ej kan
er-hindra mig ett enda ansichte, som jag då såg. Men säg mig
rätt uprichtigt: hvarföre begiär din Bror så enståndigt at
få besöka mig? Jag hoppas ej, min kiäraste Fiken, at han
kommer at öka hopen af mina Friare?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free