Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefve Hurtig.
Så har du stått och gycklat med mig hela tiden, din
plumpa bondlymmel; dej är din lycka, at du är adelsman,
och at jag fördenskull intet törs röra dej på ett allmänt
hus; men gå straxt ut här ifrån, säijer jag, eller ska’ jag
fola dej hädan, så du skall aldrig glömma mei!
Junk. T o r b i ö r n.
Om jag intet redan, och förr än du kom hit in, hade
mig ämnat bort, så skulle vi nappas om dörren bägge;
men nu kan du gå och sprätta här helt allena, så mycket
dej lysten det ska vara dej giärna undt; men, när du blir
nyckter igen, så tänck likväl efter, at det vill mer än tu
ord til, at visa en ärlig karl gå på dörren, och at slikt
o vett kostat mången åtminstone ett blått öga. Farvähl!
[Går ut.]
Tredie Inträdet.
Grefve Hurtig. Lasse. Ammiral
Enterfelt.
Ammiral Enterfelt.
[Kommer in, just när Juncker går ut, och hör
hans sidsta ord; Gref Hurtig ser honom intet,
utan talar vid sig sielf.]
Grefve Hurtig.
Lasse, lofva’ icke Cousin Stadig at mota mej här ?
Lasse.
Jo, Herre.
Grefve Hurtig.
Hvad dröijer han så länge då? Jag har nu en god
ti-ma, tror jag, väntat på honom i denna svinstigan; fy, hvad
liderligt Sällskap kommer hit; si hur här sir ut: du mins
vära Caffé-hu8 i Paris, Lasse, huru rena, huru propra de
voro, och at intet annat än folck af condition torde visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
