Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Am mi ral Enterfelt.
Unger man, vet, at gubben intet begiär någons
tilstand at tala, ej heller ska’ ni lära honom, när han bör
tiga; ha’ ja rört Er på qvickan? Eller tror ni än, at ni
har til Er olycka varit för länge i det ledsamma
Sverige?
Gr ef ve H ur ti g.
Åtminstone ha’ ja’ varit för länge i Ert ledsamma
sällskap.
Ammiral Enterfelt.
Ha ni fört så mycke’ förstånd hem mä Er, som ni
ha’ lastat Er hierna med fåfänga, så skulle ni skatta for
en förmon at vara i sälskap med gammalt Folck, som ha
sedt mycket och mycket förfarit; ser ni dessa grå håren,
ynglinge?
Grefve Hurtig.
Ja, ja’ ser, de skulle vara goda at blanda ibland
andra, til at giöra en vacker toupet med.
Ammiral Enterfelt.
[Stiger up, sätter hatten på sig och griper
til sit värjefäste.]
De orden ska’ du betala dyrt, din vetvillinge! [Grefve
Hurtig slår ock handen på sitt värjefäste. Baron Stadig, som kom
just in ved Grefve Hurtigs sista ord, springer och ställer sig
emellan dem och säger: Herr Ammiral, Grefve Hurtig, detta skiåmt
går för vida, och torde på detta stället vara Er begge äfventyrligt.]
Ammiral Enterfelt.
Det är väl, det är väl; är dä Grefve Hurtig? Ja’ var
på vägen, min san, at tå en vacker måg: en ärtz
Sprätt-hök, ser ja’, och en öfversittare på kiöpet; när ja’ kom in
i Caffé-huset, börja han händel med Juncker TorbiÖrn,
och nu hade han inte försyn at skymfa en så gammal å
gråhårig man, som ja’ är. Stackars Lotta, du ha’, på min
ära, bli’t väl gift, mycket väl gift, min flicka, om intet
denne händelse röidt din Friares rätta kynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
