Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baron Stadig.
Min skiönaste Fru, jag tager himmelen til vittnes, at
det första ögnablecket, jag hade den lyckan at se Er, Era
fullkombligheter så intogo mitt hierta, at I sedermera
enväldigt ägt alla mina tanckar, och at I varit all min
längtans ädlaste och endaste mål. Jag viste ei då, at min
Cou-sin Grefve Hurtig var i lika tilstånd med mig: han har
sagt mig sådant först i dag; men ach, han förtälde mig
tillika den lyckan, han hade, at I, min skiöna Fru, ei var
honom ogunstig. När jag för några timar sedan hade den
ähran at tillika med honom giöra hos Er min upvacbtning,
bekräftade Er vackra mun min Cousins lycka och betog
tillika mig alt hopp om min.
Sedermera är denna för min Cousin bedröflige
händelsen emellan kommen, som tyckes hafva ändrat Ert sinne
och botar honom med förlust af en sällhet, som han borde
skatta for den aldrastörsta i hela verlden; jag vore en
Skrymtare, om jag ei tilstode, at hvad som således händt,
mig ingalunda bedröfvar; men så ville jag ei profitera af
min Cousins olycka, så länge något hopp vore, at den
samma kunde afböijas; ja, jag hafver äfven trodt min
skyldighet fordra, at, så mycket möijeligit vore, därtil
contri-buera. I detta upsåt, min skiönaste Fru, och intet til at
förtörna Er, har jag velat hos Er intercedera för min
olyckelige Cousin; I har afslagit min bön, Ert fattade
beslut emot honom är oforänderligit, I har förklarat alt
fore-bedjande onödigt och fåfängt Jag har således intet at
reprochera mig sielf, ja, fast emot mig sielf, min egen
kiär-lek, ja min egen lycksalighet hafva sökt, i anseende til
min Cousin, fullgiora alt hvad både vårt skyldskaps band,
samt forna vänskap kunnat af mig fordra. Men, (Faller åter
på ett knä) min skiönaste Fru, lät intet Er vrede emot min
Cousin sträcka sig längre än til honom; har han ei vetat
att sätta rätta värde på det ädla hierta, som han var så
när til at blifva en lyckelig ägare ut&f, så tro, at jag
håller det samma för den ädlaste skatt i hela verlden,
utan hvilken alt nöije, ja sielfva. lifvet är ocb skall sttdee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
