Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
at skillja den från andra person uti plurali, när den rätt
bör brukas. Jag har satt: Min Herre, I giör och Mine
Herrar, I giören; behagas detta så är det väl: hvar och
icke, så kan det giöra mig lijka mycket. Kanske denne
regian torde dock vara nyttig, till at undvijka mörkhet
i språket. Jag har och ibland fölgt det från Tyskan
in-komne sättet, at bruka tredie person i singulari, då iag
talar till den andra, såsom: Min Herre, behagar han —; detta
skulle och, efter min mening, eij heller böra förkastas: ty
slijke åtskillige manér at tala giöra en behagelig
Varietet uti språket. Pronomen Vos har jag altijd skrifvit
Er och eij Eder. Men Vester stundom E’r med en
Apo-strophe, och stundom Eder. De Verser, som här och der
finnas utan rijm, äro de förste, jag någonsin giordt af det
slaget. De bäste Engelske Poeterne bruka inga andra i
deras Tragoedier. Jag hafver och efterfölgt bemalte
Poeter deri, at jag utan sårdeles ordning blandat Verser af
olijka stafvelser. Hvilken blanding vijd sielfva agerandet
på Theatren förorsakar en sårdeles behagelighet Kanskie
om vår Poesie, som står under ett skräckeligit tvång och,
om jag skall säija sanningen, är tämmeligen mager i mangel
af rijm, cultiverades på detta och annat dylijkt sätt, torde
hon kunna bringas långt Men äfven häri är jag eij
mera envijs än i det öfrige. Jag är det eij heller angående
Ortographien, uti hvilken jag eij svär före, at så jag sielf
fehlat, som de, hvilka tryckningen för mig skolat öfverse.
Det återstår nu, Min Kiäre Wrangel, at säija Er, det jag
satt Ert Namn fram för desse bladen, til at allmänt
be-tyga, at vår vänskap, ifrån första ungdomen till denna
dagen, varit i sielfva värcket så fullkomlig som den, hvilken
allenast är dichtat i denna Comoedien; dock så, at I
altijd varit så hurtig at vijsa der af de ansenligaste
prof-ven. Förlåt, at jag utelåtit mitt egit Namn: af Er lär det
lätteligen gissas; eij heller tror jag, at det kan vara någon
okunnigt, när de här läsa, at des ägare är en af Era
trognaste och, som han säkert tror, en af Era kiäraste
vänner. Far väll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
