Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första Yppningen.
Första Inträdet i Kungsträgården.
Unga Baron Sorgfrij. Wänkiär.
W änkiär.
|j|år I då aldeles budit Lund farväl?
Unga Baron Sorgfrij.
Åtminstone hoppas jag intet annat, Min ärlige
Wänkiär. Min Far har gifvit mig tilstånd at komma till det
kiära Stockholm; han har och stält i mitt behag, antingen
jag vill aldeles blifva här eller intet. Lund skulle hafva
liten heder af mitt förvärfvade vett, om jag eij brukade
det at välja, här å orten, ett lustigt och förnöijsamt
lef-verne ibland alt, hvad förnämt och angenämt är af både
könen, framför det Öfvermåttan ledsamma umgänget af
spränglärde Bokvurmar. Men, min gode Wänkiär, jag ser
på din klädebonad, at du påmint dig vårt sista samtal,
dagen för min afresa från Lund, nemligen huru nödigt det
är för den, som vill förnöta sin ungdom med nöijsame
uptog at hafva en trogen och slug dräng. Den goda
tanckan, vij hysa om oss sielfva, brachte oss då bägge i
sinnet, det vij sielfve voro de skickeligaste personerne i
detta målet at tiena hvarannan. Vij kastade sedan lått,
hvilken af oss skulle vara den andras Herre: Lyckan, som
är Mind, behagade tillägga mig det namnet och dig,
Wänkiär, —
Wänkiär.
Det, at vara Er öfvermåttan ödmiuka Tienare eller
Dräng. Hvilket iag nu efter sielfva bokstafven kommer
at antaga, yill och bära det, så länge iag kan giöra min
Vän dermed nöije. Således är iag eij mera Er Camerath
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
