- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
253

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

la derom, hvilcket de taga for ett vist prof af dina
bedrifter: Probatum est. Mangen, som aldrig sedt en död katt,
har igenom denna konsten forvårft sig loford af en
kiåm-pe utaf första Rangen. Stå eij och gapa, ntan mårck och
lär, min gåssel Jag kan säija dig tusende slijka och andra
manér at giöra dig välkommen och bekant på Baler,
Masquerader, i Kungsträgården, på Kungsholms bryggan,
Diurgården och Lillieholmen.

Wånkiår.

Men nu, I nämner Kungstrågården. Kiåre, såij, hvad
haf ve vij at giöra här så bittida? Hår år ju intet
såliskap?

Unga Baron Sorgfrij.

Sedan iag funnit nödigt at inquartera min Kropp i
denna broderade blå Råcken, hafver och så mycket
Krigs-förstånd tagit Garnison i mitt Étufvud, at iag, efter hållet
Krigsråd, funnit nödigt at förut recognoscera denna orten,
på hvilcken iag åmnaro angripa mina behageliga Fiender.
Jag var hår for tre Ahr sedan på en kali, men solklar
vårdag; många Hiårtungar, Hampus, infunno sig hår, rått
hår i denna Alleen. Ach, huru fölgde mitt hierta och
o-gon dem, hvart de gingo! Mina ögon vore så faste på
dem, at jag både glömde mig sielf, och at det var kalt.
Hvad obeskrifligt nöije fant jag at se desse Naturens
under verck trippa så nätt och qvickt, då kiölden mera ökte
deras Kinders vackra farg! Ah, Hampus, de voro alt för
jämmerligen skiöna.

W ånkiär.

Gif Er tilfredz, min kiåra hiertnupne Herre. Det
noi-jet, I då hade, är ännu till fångs. Men huru ämnar I
vinna desse Hiertungarnå?

Unga Baron Sorgfrij.

Huru at vinna dem, Hampus? Ha ha! Lijka som
det vore så omoijeligt.

Wånkiår.

Är I gi fmild?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free