- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
257

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag måste tillstå, Min Fröken, at min lycka bör
endast tillskrifvas en slump, och intet hvarken E’r godhet,
eller min egen förtienst. Jag hafver och fördenskull så
mycket mindre orsak at fägna mig deröfver, som iag
frucktar, I skulle hafva trodt mig ovärdig deraf, hade iag
fördristat mig at anhålla derom.

Juliana.

I ser, Herre, huru det värdet, som I just nu satte på
E’r hafde Lycka, efter egen bekiännelse, försvinner; Men
iag finner oss vara i denna saken af åtskilde tanckar.
Jag tror, man äger med största nöije det, som man
vinner med minsta förtienst. Förtienst hafver rätt at fordra
gunst; men vederfars oss en gunst ofÖrskyldt, bor ju vår
fagnad deröfver vara så mycket större, som vij sådant
mindre väntat

Unga Baron Sorgfrij.

Nådiga Fröken talar mycket väl om en lycka, som
hon aldrig af egen förfarenhet lärt kiänna, nemligen at
äga sällhet utan förtienst. Men om största förnöij elsen
består däruti, så är jag min Fröken förbunden, som
gif-ver mig så väl grundat hopp at blifva emot min väntan
som oftast förnöijd.

Sophia. (Sachta)

Min sann, han är en rätt hurtig karl: huru väl och
färdigt han talar! Jag begynner at ynka stackars Rättkiär,
som löper fara at mista den lilla deel, han haft i Julianas
gunst; men jag börjar deremot hata henne rätt af hiertat.
Se man, huru han fåster ögonen på henne.

Unga Baron Sorgfrij.

Men tänck, Min Fröken, huru olycklig den måste
vara, som allenast tor nalkas det Frutimrets Hand, som han
bierteligen älskar, men vet derjämte, at han aldrig kan
komma närmare hennes Hierta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free