- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 5. Jacob och Anders Wollimhaus samt Olof och Carl Gyllenborg /
258

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Juliana.

Det är lycka, at våra Hiertan eij tagas så lätt som
våra händer. Jag ser *** (han tager hennes hand)- Yar
stilla Herre! (Sachta) Jag vet intet, huru det kommer til:

Jag kan intet blifva ond, fastän han är rent af oforskiämd.
Unga Baron Sorgfrij.

Ert hierta, Ert hierta, Min Fröken!

Juliana.

Jag tillstår, Herre, I vijste Er mycket tienstacktig
rättnunnas at hindra mitt fall. Det var min skyldighet
.at tacka Er derföre och tåla någorlunda, hvad I vid den
händelsen kunde säija; men när det änteligen heter: Ert
hierta, Ert hierta, Fröken, så måste jag tro, I kiänner
mig intet Eller är I det, hvad I synes vara, nemligen
en adelsman, så fruchtar iag I har glömt bort Ert stånd,
eller snarare, at I blått uprepar här ett vanligit snack,
det I falskt inbillar Er vara rätt vackert
Unga Baron Sorgfrij.

Min Fröken, jag ber Er ödmiukast om förlåtelse.
Jag tilstår, jag var alt för dristig och närgången. Mitt taal
var intet anständigt för en Person, som är så olyckelig at
ännu vara af Er alldeles okiänd, fast han längesedan haft
den förmån at kiänna Er, Min Fröken.

Juliana.

Kiäre bekante Främlinge, huru skall jag forstå det?
Jag såg Er säkert aldrig i mina lifedagar förr än nu; eij
heller I mig, det jag tro skall.

Unga Baron Sorgfrij.

Kan ske intet det I vet af, Fröken: E’r modestie
hindrar Er at kiänna Er egen fullkomlighet och således
at gifva acht på dem, som förundra sig deröfver;
fördenskull vore det intet underligit, at I aldrig blifyit mig
varse, fast jag vandrar dag ocb natt kring Ert huus, fölljer
Er i hamn och häl från det ena stället till det andra.
Jag hafver gifvit Er alla de Serenader, X haft hela den-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/5/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free