Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W ä n k i ä r.
Ja Ja, ville någon lystna till Ert tal, skalle 1 snart
inbilla Honom Månen vara giord af en Smålands Ost. Men
mån tro Fröken, I sist talte vid, eij lätteligen skulle
kunna finna, huru ansenligit I skar i växten. Till Exempel,
det är nu på tiugunde Ahret sedan Narvaoslag. Min
Herre är, lät mig se, just fam och tiugu Ahr. Efter noga
Räkning var han då på sitt tredie eller fiärde Ahr. En
vaker kiämpe, min san, at bijvista ett i alla tider så
be-römvärdt slag och bevijsa der en så förfärlig mandom.
Ha ha ha!
Unga Baron Sorgfrij.
Jag säijer ännu en gång, du är ett Dumhufvud.
Menar du, Frutimret håller en så noga tijde-räkning, som
vår värd i Lund, när han trätte med oss om hus-hyran?
Jag har nått mitt ändamål, som var at giÖra mig bekant.
Yest du, Min kiåre Hög-lärde Diäkne, at iag derigenom
vunnet sex Ginka förut, utan at det kåstat mig synnerlig
möda.
Wänkiär.
At säija sanningen, jag är ännu eij kommen till mig
sielf! EV kräseliga aftonmåltid ligger mig ännu i magen. Jag
tråtzar Poitvin at kunna i sådan hastighet hafva anrättat
en bättre. De kåsteligaste Gästebud, man läser om i
Historierne, äro frukåstar i anseende till Eder. I ha ren
ofor-likelig gåfva at dickta Romaner: ingen kan öfvergå
deru-ti Er, som så lätt kan giora Gästebud, bij vista Batailler,
Stårmar och sådant mer. Om I skrifvit Fortunatus, hade
han eij haft behof af en önske-hatt at fara i ett ögnebleck
Öfver hela veriden. Krijg och kiärlek kåstar Er lijka
mycket. I Capiolerar ifrån det ena till det andra uti så
stor hastighet, at om E’r kropp kunde föllja Era tanckar
skulle ingen Trollkiäring kunna flyga kapp med Er, fast än
hon aldrig så väl smort sin qvastkiäpp. Men, Min Herre,
blyges I intet något litet vid alt detta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
