Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unga Baron Sorgfrij.
Hvad, blygas? Är det eij konst at äfven kunna liuga
grymmare än en Avise-skrifvare? Så snart någon
förtäll-jer mig en otrolig Historie, burdus slår iag honom i
munnen med en tusenfalt otroligare. Du kan eij inbilla dig,
hvad noije det är at öfvervinna en storskrytare med dess
egna vapen.
W änkiär.
Jag bekiänner, det låter forfasligt väl; men hvem vet,
om Ert härliga tijdfördrif eij torde omsider blifva
äfven-tyrligit? Hör, Sorgfrij: kom ihåg, iag är Adelsman och
har eij rätt särdeles maga at smälta örfijlar eller ett kook
stryk for Era lögner skull.
Unga Baron Sorgfrij.
Åh, kalla dem intet lögner! Ty först, at iag talar
om mina Krigsbedrifter, skier allenast at vijsa min
längtan at vinna den heder, som tijden och tilfället förnekat
mig. Hvad rår iag före, at min Far mig fasttiudrat vid
Academien, medan alt annat ungt folck och tillika med
dem mitt hierta var i fält? Sedan at skarfva litet för min
Kiäraste, är blått, Hampus, hvad alla andra giöra i slijka
fall. Kalla då sådant eij rent af logn. Kiäre gosse, lät
det då allenast heta en fabel, saga, lijknelse eller annan
sådan artighet. Hela vårt väsende består, snart sagt, i
intet annat Hvad äro de förskräckeligen alfvarsamma
an-sickten, du möter på gatan? Intet annat än Liugare, som
soka, under ett surmulit väsende, at döllja antingen en stor
skiälm eller ett litet förstånd. Men utan skiämt: sedan
iag satt mig i sinnet at vinna den flickan, iag rätt nunnas
talte vid, är det mig lijka mycket, på hvad sätt eller
igenom hvad Krigspuss det skier. Huru, Wänkiär? Menar du
at qvinfolcken veta eij så väl skrymta som vij? Låta de
eij mången stå hela timman på knä för sig, ohörd, hvilcken
de lijkväl hierteligen önskat at hafva i famnen? Neij,
Neij, de äga eij en tråds-mån mer uprichtighet än vij;
fördenskull har och en af de gambla vijsa oss lärdt,
hurule-des:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
