Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cla ra.
Ah aldrig, Min Fröken! Ingen Ungkarl skrifver
vij-sor om ett Frutimmer, han tror sig vara säker om.
Juliana.
Hvad? Han säker om mig? Jag hoppas, han är
intet så förmäten.
Clara.
Jag kan intet säija mera derom, än at han hotade
vilja kiöra mig utur Frökens tiänst, så snart Brölloppet
vore förbij.
J uliana.
Det är honom intet olijkt. Svartsiuka Män kiora
altijd bort deras hustrurs forrige tienstefolck. Jag
bekiän-ner, Jag har rätt lust at giöra mig granner i dag, sätta
alla mina naturlige förmåner i deras rätta skick, och
sedan sända efter Grefven, at en gång för alla gifva
honom korgen. Jag vet, han älskar mig.
Clara.
Jag har aldrig sedt Honom vijsa det annorledes, än
igenom dess svartsiuka.
Juliana.
Menar du, Clara, at en svartsiuk älskar, som sig bör?
Neij, all hans åstundan grundar sig på egen förnöijelse,
utan bekymmer, hvad den, som han älskar, måste tåla
eller utstå. En måttelig kiärlek är mera behagelig.
Åtminstone gifver den å både sijdor mindre oro.
Clära.
Neij, Min Fröken, hvad som oroar Gref Rättkiär är
intet Kiärlek: om iag får låf at säija sanningen, så är
han reent af från vettet. Jag hoppas, han lär på sistonne
blifva galen nog at hänga sig sielf. Så fattig iag är, vill
iag giärna skiänckia honom repet, allenast Fröken kunde
en gång bli af med honom; men iag är glad, at
Laquay-en Simon rättnunnas intet lydde Frökens befallning, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
