Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wänkiär.
Det är berömligt giordt, Herre. I villjen vijsa I
vär-ket, hvad I lärt; I låten det goda, I ägen, intet möglas
bort.
Unga Baron Sorgfrij.
Det skall det ock intet; Wänkiär, hvad är vår lärdom,
om den eij kommer oss till nytta i vårt lefverne? För den
orsaken skull har iag högvijsligen tagit mig före, innan
kort at inrätta mitt hns och äfven i min hushållning
vijsa, at iag är boklärd.
Wänkiär.
Kiäre, huru?
Unga Baron Sorgfrij.
Mina fyra ofvannämde Laqveijer skola, förutan deras
förfarenhet i Språken, alla vara Peripatetici. Mina
tven-ne Cammertienare (af hvilka Min Herre skall vara en, så
länge honom behagar) skola hafva druckit brorskåhl med
Aristippus. Min kock skal hafva lärt sin konst i Epicuri
kiök, och min fyrbytare tient ut sina lär-år hos Paracelsus
eller någon annan Chymist. Säij, vore eij det ett lärdt
hushåld! Men hvad inbillar Sophia sig? Menar hon, at iag
vill vänta längre; hon bedrar sig, om hon tror mig vara
en så hiärtnupen älskare. Vet qvinfolcken här i Stockholm
eij bättre at lefva och hålla ord, så stryker Sorgfrij på
foten. Er tienare, min Fröken; litet vunnit är litet
förlorat, Jag vet så väl vägen hädan som hijt
(Siunger) Lapperij bevändt alt slätt.
W änkiär.
Kiäre, i stället för E’r sång, hvilken just intet är den
behageligaste, lät oss höra Musiqven, som I bracht med Er.
I vet ju, at iag älskar så hierteligen spel, at iag ofta, i
mangel af bättre, stått hela timman och hört en västgiöte
spela på mun-gijga.
Unga Baron Sorgfrij.
Litet tolamod, och du skall blifva förnöijd; des utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
