Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men om hon får se, at iag giort mig nattmössa af en af
de finaste sarveter, frucktar iag hon bannas.
W änkiär.
Ja, så är ock mitt lag, Munsior Simon. Jag
undvij-ker ock altijd giarna bannor.
Simon.
I tyckes vara litet beskiänckt, Monsiör Hans. Men det
är stor sak. Smyg Er man sakta up till Jungfru Clara
Hon är i förmaket, dörren mitt emot trappan. Jag vill
låss, som iag intet sedt Er.
Wänkiär.
Stor tack, min redelige vän! Min Herre befaller mig
altijd erkiänna slijka vänstycken, (gifver honom penningar.)
Simon.
Det måste intet skie, kiäre Munsiör Hans.
Wänkiär.
Hör, Munsiör Simon, iag är en dräng så väl som I;
vij måste vara på hvarandras bästa; kom, kom utan krus!
Betänck: när Er Fröken är en gång gifft, blifva
drickspengar tunt nog sådde.
Simon.
Nå, efter det skall så vara. Ja, iag hafver sagt i
dag på E’r rygg, at I är en mycket vältalig Munsiör. Jag
skall stå Er bij, så mycket som en tienare den andra, emot
alla husbönder och matmödrar i verlden.
W änkiår.
Stor tack, kiäre Munsiör Simon!
Det tredie Inträdet.
Förmaket ypnas. Clara sitter vid ett hord med en dancke
for sig och tvänne Uocke lius ouptande.
Clara.
Tänck man på detta här niska Herr-folket: en törs
intet tända upp tiocka liusen, förn främmande kommer; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
