Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet en gång om hon skrifteligen bad eller på knå tigde
mig der om; iag vill intet längre vara hennes narr och
åtlöije. Hon skall intet mer begabba en kiärlek, hon ar
ovärdig.
R å d v ä 1.
Jag skulle önska, detta modiga upsåtet varade länge.
Men tänck litet efter, min hiertans Rättkiär: en glad mine,
en något så när gunstig upsyn, skulle de eij på en gång
göra Ert hieltemod om intet? Säij!
Rättkiär.
Jag fruchtar, min vän, I säij er alt för sant
R å d väl.
Hvarföre vill I då vara så fånig och biuda till en
ting, som I vet vara omöijelig? Kan I på en gång höra
Er sielf och Er käraste till? Menar I, det går an vara
Er egen Herre och doch blindt regeras af Er kiäraste.
Rättkiär.
Men kan iag då intet vara uprorisk emot . . . ?
R å d v ä 1.
Var så, om I kan . . . dock hvad säijer iag? Hvem
tviflar, at I icke kan? I ärnar ju i morgon bittida fäckta
af bara kiärlek och nu, af idel kiärlek, måste ändteligen
lofvera förbij hennes hus, fast I vet, hennes fönster vetta åt
gården. Lät sij, iag tror min san, iag böriar bli af Er
mening: det är utan gensäijelse något särdeles nöijsamt,
liufligt och angenämt at skåda detta huset, fast än annat
oförståndigt folck skulle svärja på, det såge eij det ringaste
bättre ut, än ett annat hus af sten och kalck. Ha, ha!
Rättkiär.
Jag märker, I roar Er af min galenskap.
R å d v ä 1.
Till at då eij mer förstöra E’ra di up sin niga tanckar,
vill iag, som en dum sälle, packa mig hem åt,
öfvermåt-ton glad i min enfaldighet, at hvarken kiärlek för Fru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
