Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
limret eller bat for mitt eget kion kan forstora ett
ögne-bleck min sömn. Jag bade så när önskat Er en god ro;
men sådana bieltar som I forsmå sådant. Dock hör. min
Van, om det skulle taga på rågna, kom ibog, at I kan
blifva våt, och giom eij at söka skiubl. (Går ut)
Rättkiär.
Huru välförtient ler han åt min svaghet I Men sij
porten opnas. Hvad! Sorgfrijs Cammartienare? (Wänkiär går
of ver Theatren) Hans Herre lärer utantvifvel också vara
der: iag vill ackta på, till dess han kommer ut.
Morgondagen kommer så långsamt . . . han skall intet sofva mer
än iag, åtminstone eij i natt, om iag eij sänder honom till
den eviga hvijlan. O hämdgirighet! O svartsiuka!
Det siette Inträdet.
Unga Sorgfrij och Rättkiär.
S o r g f r i j
kommer in med en Flaska och ett Glas, siungandes
denna Vijsan:
Vår frögd, vår ro, vår trefnad
Ar en snart förgäten dröm;
En säll och långsam lefnad
Dock en snält bortfluten ström.
Ty lät oss dricka, dundra
Och hvar qväll beskänckte blij;
Den nar’n, som der på undrar,
Måst’ lijkväl dö som vij.
Jag undrar, hvart stackars Wänkiär tagit vägen; iag
önskade, han vore när mig och giorde mig besked. Sij
här är hans skåhl så länge, (dricker)
Rättkiär.
Huru hierteligen det förtryter mig at se honom så
glättug! Hur’ omåtteligen förnöijd har min olycka gjordt
honom! . . . Sorgfrij!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
