Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som blott deri af ynckan tager dehl,
Med hvad för tyngd det måste kiännas här,
I detta hjertat, hvar det har sitt rätta hemvist!
Wänkiär.
Vårt sinne bör i alt oväntat skifte
Af godt och ondt blij orört, och vi sielfve
Städs oombytte, fast än lyckan flychtigt byt’s.
Unga Baron Sorgfrij.
Hvad vackra ord, som dock betyda intet!
Tör hända at en oförtient olycka
Kan någon tröst uti sin oskuld ha
Och, i åtanckan utaf all tings ändring,
Ha grund till något hopp af kommand’ frögd;
Men iag, som mig har sölat uti blod,
I vän mins blod, hvad tröst är för mig öfrig,
När iag utaf mig sielf fordom’s och hålles
Ovärdig at af himlen blij förlåten?
Ach, samvete, du värste af alt ondt!
När någon lem i des bestämde bruk
Utaf åkommen siukdom blifver hindrad,
Hur lätt då uti gräs och örter finnes hielp
Och lijsa! Värken kan åtminstone blij döfvad,
Om eij borttagen; men uti svårmodig ångest
Är all uptäncklig hielp forgäfves: himlen sielf
Bor sokas. Men hvad hopp at dädan vinna hielp,
När ondskan vår vidt skiljer oss från nåden?
Wänkiär.
Ach, att dock samma Nåd må sträcka sig så vidt,
At gie Ert sinne ro! ... .
Unga Baron Sorgfrij.
Hvad! Var det ro, du nämnde? Så diärift hopp
Måst’ reta himlen mer. Jag är eij värd
En gång at se des lius, iag måste som en matk
På marken kräka och mig vältra uti mull,
Samt eij uplyifta mer till skyn en brotslig upsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
