Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Gyllenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om sådan, som Sophia sig hår vijsar,
Kan svara emot den fullkomlighetz inbillning.
Er Son sig giorde, när iag okiänd oflfta n am des ?
Unga Baron Sorgfrij.
Min Fröken ....
Sophia.
Tillåt, min Herre, at Er Far nu förer ordet
Och blijr E’r borgen; ty I vet, at vissa skål,
Som grunda sig uppå en visser konst at dichta,
Mig elljest lätt till vantro bringa kunde.
Gamble Sorgfrij.
Om desse hår, som ha med heder grånat . . .
Sophia.
Eij mer! Förlåten en, kanskie, otijdig skiåmt,
Som skall och straxt blij straffad, när iag tilistår,
(I tråtz af blygsel) at, ifrån den första ogn’bleck
Jag Sorgfrij såg, mitt hierta straxt var hans
Så mycket, som det nu evårdligt blijr,
Om han med denna hand des gåfva eij forsmår.
(Gifver honom handen.)
Unga Baron Sorgfrij.
Så gåfvans dyrbarhet, som sättet den at gifva
Mig evigt, ja om än en längre tijd kan finnas . . .
Sophia.
Tag måttligt för Er: iag är nögd med mindre löfften,
Allenast at de blij väl huldne, val betalte.
Unga Baron Sorgfrij.
På sicht, min Ängel! Men I, allrabåste Fader,
Utslå eij nu en bön, iag giör på mina knå’n,
Och som, der hon mig gies, min Lycka giör fullkomlig!
I vet, at ifrån min och Wånkiårs spåda barndom
En aldrig löster knut af vänskap oss har bundit:
I sielf just nu — iag sag med hvad behag — var vitne,
Hur han sitt lijf för min skull offra ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
