Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna tid vistades i hufvudstaden [1]). Någon
tjenstebefattning vet man ej honom då ha innehaft; troligtvis egnade
han denna tid åt fortsatta studier och skaldekonsten. Från
denna tid förskrifter sig utan tvifvel öfversättningen af
Guarinis Pastor Fido, ehuru den först åtskilliga år
derefter utgafs på trycket [2]). Först 1690 kom han åter i
statens tjenst; han blef nemligen då inspektor öfver
svenska landtmäteriet, från hvilken befattning han följande året
blef utnämnd till direktör för landtmäteri-kommissionen i
Pommern. Slutligen blef han kallad att vara direktör
öfver allt landtmäteri i riket 1699 samt hugnades af Carl
XII med adelsbref 1702 och straxt derefter med titel af
öfver-direktor. Såsom embetsman har han förskaffat sig
ett aktadt namn, och de vidlyftiga kartor öfver Sveriges d. v.
besittningar hinsidan Östersjön, hvilka änna förvaras i k.
landtmäteri-kontoret, vittna ännu i dag om hans duglighet
och nit.
Emedlertid hade han författat ock atgifvit sin
Kunga-Skald, det verk hvarigenom han isynnerhet gjort sig
bekant i svenska litteraturhistorien, om också ej för annat
än att han i detta sitt skaldeverk först af alla svenska
poeter användt ottave rime. I ästetiskt hänseende har
hans Kunga-Skald blifvit föremål för högst olika
omdömen. Så t. ex. säger Blom med blicken i synnerhet
fästad vid detta hans poem: “det har händt Dahlstjerna, som
det stundom händer, att hafva öfverhöljt ett aktadt
embetsnamn, som nu är glömdt, med löjligheten af ett misslyckadt
poetiskt, som qvarlefver“, då Atterbom deremot finner denna
“drottsång i anläggningen stor och storsinnad, i utförandet
sällsam, i sina lyten märkvärdig, men ock i sina
förtjenster“, ja, till och med anser några stanzer “äga ett poetiskt
värde, som icke är litet“ Det gäller utan tvifvel om D.,
som om alla, dessa Göthes ord: missrathen jetzt und
jetzt vielleicht gelongen, och vid bedömandet af hans
skrifter måste man i främsta rummet gifva akt på den
källa, ur hvilken de flutit: hans hjerta, som svälde af ädel
stolthet öfver fosterlandets ära, makt och anseende. D. var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
