- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 6. G. Eurelius[-Dahlstierna], C. Leyoncrona, I. Holmström, J. Paulinus [Lillienstedt] och O. Wexionius /
11

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunno Eurelii vitterhetsarbeten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXIV.

Nu mäst den långa Rijd, som Väduren och Oxen,

Ja all den Stiärne-häär kringlupit Jorden rätt 8.

Är nppå samma Vijs den Svänska Styrckia voxen
Från långan Heedentijd utaf uhrminnes Ätt,

Den mången Konung styyrt, i store dygder Hogsen,
Som gått all Veridsens Väg, den man i Jorden sätt,
Alt in till denna Stund, på hviclken Svergie klagar
Sin maakelosa Kung CARLS lijfstijds korte Dagar.

XXV.

Sij nu, hur Världens Lopp är snöde Växel-banckar,

Där alle Menniskor som Koppar, Silf och Gull
Framräcknas uth och in, den Skatt, Naturen Sanckar
Och högt värdera veet, när Räckningen är full,

Så faller den, som råår för Alt, på andre Tanckar,

Och giör bå Gull och Silf och Koppar-mynt til Mull:
Vår egen Bräckligheet och Fall vill ey tilstädia,

Att någon under Sool skall sig alt framgeent glädia.

XXVI.

Ty fägnad blijd och Sorg, från Stiärnorne nedsände,
De hängia så i hoop i alt vårt Väsende
Lijk som een Länckie-kiäd 9, att där dens Eenas Ände
Mon lockta, låter sig den Andra tappert see;

Och aldrig fans änn, där den Eena igenvände,

Een Håårs-bredds Skilje-rum emillan Väll och Vee,
Hvar för? Om Jorden oss alt stadigt Nöje skänckte,
Så vore icke Een, som på dig, Himmel, tänckte.

XXVII.

Hvad är då Menniskan, som vill så modigt braska?

I sins Lijfs-bÖrgias Dag hon börgiar och att dÖÖ,
Så väll de Blödige, som Örlogs Hiältar raska,

De smälta alla bort lijk som een Aprils-snöö,

Fast han är än éå hvijt nedfallen, i sin taska

Den Jord, som gömmer alt, in sanckar; denna Öö,
Der alt, hvad Anda fått, ett Ögnebleeck på vandrar,
Haar största Lust där i, att hon sig ständigt andrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:10:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/6/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free